Det där med att slira ut på vägarna blev inte så enkelt visade det sig. Bilen gav bara ifrån sig ett tamt tickande när jag vred på nyckeln. Batteriet tjoade jag bergssäkert när jag kom in till fästmannen. Gick in till grannen och suckade tungt, behöver nog hjälp …..
Hennes gode vän som var på besök körde upp bredvid min bil och trots flera försök med startkablar hände nada. Käckt trampade jag upp till macken för att se om dom möjligen kunde ha någon motorvärmarsladd, men icke, bara modell ny vilket inte rimmar bra med bilen som är av modell äldre. Kom tillbaka efter 13 så åker vi och kollar.
Sagt och gjort. Utrustade med startkablar gjorde vi en ny attack. Och….på andra försöket brummade pärlan igång. 😀 Stackars pärlan, så himlans kallt att stå ute på nätterna.
Ok, med risk för att det här blir tant varning….. När bilen köptes fick vi med ett sånt där biltält som jag minns att min ordentliga morfar alltid hade. Ja vad gör man inte, nu står pärlan här ute, med tält, ser lite töntig ut men kanske kan hon hålla värmen nu. Jo pärlan är en hon….när hon startar, annars är det en han. 😉
Dagen blev nästan enl. planerna med lite hjälp från snälla grannar och bussiga killar på macken.
I kväll väntar årets tv-tittare och Anne på Grönkulla, sista delen.
Ha en bra kväll!