Precis när jag tänkt att författa ett brev till skolledningen får jag äntligen ett svar. Inte särskilt tillfredsställande, men ett löfte om möte och att det inte ska dröja lika länge som nu. Rektorn delade tydligen inte min uppfattning om hjälpbehovet fick jag veta, därför skulle vi träffas, rektorn, jag och skolchefen. Fick lite två mot en känsla, men man ska väl inte vara negativ. Jag har ju trots allt ett väldokumenterat underlag, hur långt det nu räcker.
Läser om vuxen adhd, eller mer korrekt borde väl vara, adhd som upptäkts först i vuxen ålder. Kan det vara vanligare hos tjejer att det inte uppmärksammas tidigare?
Det samma gäller nog asperger.Vanligare hos killar och ganska svårt att få en diagnos. Och även om man har det så är det ju inte säkert att man får den hjälp man behöver.
Ja, ja vi får väl se hur det går.
På återhörande!