Ett mail i a f
januari 26, 2009
Precis när jag tänkt att författa ett brev till skolledningen får jag äntligen ett svar. Inte särskilt tillfredsställande, men ett löfte om möte och att det inte ska dröja lika länge som nu. Rektorn delade tydligen inte min uppfattning om hjälpbehovet fick jag veta, därför skulle vi träffas, rektorn, jag och skolchefen. Fick lite två mot en känsla, men man ska väl inte vara negativ. Jag har ju trots allt ett väldokumenterat underlag, hur långt det nu räcker.
Läser om vuxen adhd, eller mer korrekt borde väl vara, adhd som upptäkts först i vuxen ålder. Kan det vara vanligare hos tjejer att det inte uppmärksammas tidigare?
Det samma gäller nog asperger.Vanligare hos killar och ganska svårt att få en diagnos. Och även om man har det så är det ju inte säkert att man får den hjälp man behöver.
Ja, ja vi får väl se hur det går.
På återhörande!
Agapanthus Funderingar 
Jag tycker det är en klar två mot en varning här! Kan inte hans pappa eller din sambo vara med? Ska inte klassföreståndaren/mentorn vara med heller?
Kram!
Jaa..vrkligen…. håller med Znogge här. Inte bra att vara ensam i ett sånt läge. Hoppas du kan ha någon mer med dig. Och så glömmer man lätt vad som sagts och dåär bra att någon mer varit med och lyssnat.
Tror också att det är att flickor uppfostras mer ”strängt” från början och får lära sig hålla tyst tidigt. Killar tillåts väsnas mera och därför kan det gå långt innan något adekvat görs. Sen så har jag läst att flickor ofta blir inåtagerande i stället för utåt som killar blir och de flickor som blir ”jobbiga” får mycket mera rynkade pannor och ogillande som gör att de kan ta till både droger och självskador.
Finns en del böcker nu om vuxenadhd som väl är. *kraam*
Jag tror att det, som vanligt, är killars/mäns symptom som gäller. Deras symptom blir norm. Samma orsak till att kvinnors hjärtinfarkter ofta missas; de har inte ”rätt” symptom. I vårt jämställda Sverige 2009 😉
Låter inte juste – se till att du får med dig någon mer som står på din sida!
Låter som ni är inne på min linje, ska försöka få med mig någon från habliteringen på mötet.
Det är nog så, att det ofta är männens ”symtom” som blir norm vilket gör det svårare att upptäcka sjukdomar hos kvinnor.
Kram på er!