Deprimerande information på föräldramötet om personalnedskärningar mm. Plötsligt känns det hela som ett samhällspsykologiskt test ( med risk för att verka paranoid 😉 ) Politikerna drar ner allt i bottenläge för att sen börja ge med sig en smula. Resultatet blir då att folk plötsligt blir tacksamma för något som, egentligen inte blivit bättre utan möjligen i samma läge som tidigare. Piska och morot liksom. Folk hamnar i något slags utmattningsläge, där man varken orkar eller vågar säga ifrån. Man vill helst inte bråka för man kan ju bli av med jobbet. Tröttande och intetsägande ord som prioriteringar och budget. Att budget bara är ett låtsas ord tänker man liksom inte på. Att man på förhand gissar sig till hur stora inkomster och utgifter man kommer att ha under kommande året. Jag undrar ju smått, varför man gör en budget i t e x skolan när man vet att enl. det traditionella räknesättet kan det bara bli minus, eftersom barn inte är värda något, i a f inte i pengar och i a f inte än. Sen att barn är en investering i framtiden, det räknas då inte.
Här är det fullt upp hela dagen. Skulle iväg till världsmetropolen Hemse egentligen men insåg att fästmannen ändå ska dit och jobba i kväll så han får fixa mitt äreende. Lika bra det magen är verkligen inte i form.
Ha en bra dag!
Agapanthus Funderingar 