En sak är säker, vinter är inte vinter längre och snö, nej då fick man nog resa mera norr ut.
Det var många saker som inte var vad dom borde vara och värst av allt var nog oordningen i mitt huvud. kanske var det nu anledningen till att ha den här lilla hörnet av WP, en skrivarlya helt enkelt. Eller ett sånt där ryck man gör en gång om året, vanligtvis i januari, köper upp sig på pärmar och mappar, åker till IKEA för att ruinera sig på smarta förvaringsprylar som Ordna, Fiffig och Reda. Fast då har det hunnit bli februari, för vem har råd med IKEA i januari?.Ja man köper dom där sakerna och bestämmer sig för att nu ska den där g:a byrån och skåpen i köket som egentligen var tänkt för kläder och husgeråd men istället är proppade med massa braha papper. Nu ska det sorteras tänker man då. Och om man nu gör det är ju ett steg vunnet, även om det blir bara en låda och även om det ser likadant ut igen efter en vecka så ja, tanken var god i a f. Ibland känner jag mig som en sån byrå, en sån man kastar ner allt möjligt, typ, års gamla veckobrev från skolan, vaccinationskort på barnen som man alltid hittar två dagar efter besöket på Bvc. Recept, kvitton, utgånget pass, klistermärken som jag gömt för att jag inte vill ha dom på köksluckorna, mm mm. Efter 20 misslyckade en-gång- om året rensningar som skulle ge mig sinnesfrid och en välstrukturerad tillvaro där man enkelt hittade saker. Och som skulle underlätta livet i min förvirrade hjärna som ständigt är överbelastad med en massa komihåg och ett å annat orosmoln som höga elräkningar å sånt, så bestämde jag att nu, nu ska jag fragmentera hårdisken i stället, vilket i praktiken är när det ploppar upp små post-it lappar,”lösa” recept, egna dikter och andra saker som kan vara jobbigt och fundera på, sånt som ligger lite i vägen för nya saker som är lite mera NU. Jag skriver ner dom på bloggen helt enkelt, då är dom ju sparade om jag skulle behöva, för man vet ju aldrig med braha saker, man förstår inte att man behöver förrän dom e kastade och kanske nån annan i cyber kan ha nytta av mina vällagrade funderingar.
För att göra en kort historia lång 😉
Så tänkte jag när jag började blogga och ofta fungerar det, inte nog med att man får skriva om sina tankar man får oxå positiv respons och en objektiv syn på problem som gnager när dom bara ligger å skaver i Agapanthus huvudet. Men en sak har jag kommit på under tidens gång, ibland finns det ju saker man kanske vill skriva men som man inte kan,t ex -Det blir ju svårt att skriva om den förskräckliga middagen och det tråkiga värdfolket även om man inte skriver namnen, eftersom man inte vet vilka som läser, kanske just värdparet har hittat till min blogg, man vet inte. Funderade på om man skulle välja att löseneordsskydda vissa inlägg, men det kanske bara retar upp folk. Då vet man ju i a f vilka som läst ev. inlägg.Man vet varifrån man kan förvänta sig en smocka liksom;-)
Ska fundera på saken!
Agapanthus Funderingar 